Diskussioner om amning tenderar ibland vara ett sjuherrans minfält.
När Tyra föddes för snart 13 år sedan hade jag noll koll på hela föräldraskaps-grejen och försökte suga åt mig all information jag bara kunde få. Det var inte lätt alla gånger.
Tygblöjor eller engångsblöjor? Samsovning eller spjälsäng? Bärsele eller bärsjal?
En sak var dock väldigt tydlig: amma bör man. Så jag ammade. Och ammade. Och ammade lite till.
Jag var så manisk att varje gång jag på rådgivningen fick frågan om barnet helammades gav svaret “Jo fast vi gav henne några matskedar ersättning när hon var fyra dagar gammal och inte riktigt gått upp tillräckligt i vikt”. Som om de där några dropparna Tutteli skulle ha smutsat ner tiotals liter bröstmjölk.
Om jag skulle vara borta ifrån Tyra mera än två timmar pumpade jag mjölk som en galning och ställde i kylskåpet. För ersättning fick man ju inte ge! Det var själviskt! Det var slappt! Ring amningshjälpen så de skäller ut dig, genast!
Liksom hallå.
Nu är jag (och framför allt familjen) lyckligt lottade såtillvida att jag kan amma.
Mjölken tycks vara riklig och bra och även om jag aldrig sett amningsstunderna som några magiska upplevelser är de ju helt okej. Framför allt är det smidigt att slippa krångla med steriliserade flaskor och nappar och ha koll på varje mikrovågsugn i socknen. Om nätterna ammar jag mer eller mindre i sömnen, också bekvämt.
Nu när jag ska göda upp en tredje bebis har jag till all lycka kommit långt ifrån första-barnet-paniken.
Jag har haft vänner som tyckt det var obehagligt att amma, så de övergick till ersättning. Det gick utmärkt.
Jag har haft vänner som inte producerade tillräckligt med mjölk och övergick till ersättning. Det gick utmärkt.
Jag har en vän vars bebis inte klarade av varken bröstmjölk eller ersättning utan måste få ett speciellt pulver från apoteket. Det gick också utmärkt. I dag är han förresten en riktig gourmand.
Det är ju en lyx vi har i i-länder. Det finns alternativ. Barnen klarar sig fast amningen skulle krångla.
Oskar delammas.
Det innebär att jag ammar honom nästan hela dygnet men på kvällen får han alltid en flaska ersättning. Då är det för det mesta Jonas som matar honom, men båda döttrarna, mormor och farmor har också testat. Och det har gått fint.
De första gångerna vi gav Oskar ersättning väsnades det lite i hans mage, men ingen större dramatik. Han dricker gärna ur flaskan. Dessutom blir han så mätt av ersättningen att han ofta sover i sex timmar efteråt. Eftersom han ökat bra i vikt låter jag honom sova fast han inte ännu är tre månader.
Och det här är så förbannat skönt av flera olika orsaker!
För det första: toppen att Jonas och jag blir mera jämlika som föräldrar. Det är mysigt att mata en bebis, oavsett hur det går till. Fint att inte bara kvinnor med mjölkstinna bröst får uppleva detta.
För det andra: Jag är inte oumbärlig! Om jag vill sprätta iväg på ett författarsamtal, gå och träna, ta ett glas vin på stan eller dra mig tillbaka för att skriva i några timmar är det bara att se till att det finns ersättning hemma och kila iväg.
För det tredje: jag slipper rådda på med bröstpumpen. Jag har aldrig riktigt blivit du med den. Speciellt inte i situationer när jag vet att jag borde producera några deciliter mjölk för att kunna lämna ifrån mig bebisen med lugn i sinnet. Muu.
Jag tror det är svinviktigt för småbarnsföräldrar att ha en viss frihet.
Hittills har jag ju släpat med mig Oskar på allt från Runebergsprisutdelningar till photo shoots med Darude. Men om några veckor ska jag referera UMK och då kan jag inte helst ha med honom i båset. Det här behöver jag inte ens fundera på, för jag vet ju att Oskar och Jonas har full koll medan jag är borta.
Vi har bestämt att torsdagar alltid är mina “lediga” kvällar. Då ser Jonas till att inte boka in någonting så att jag kan göra vad jag vill. Häromveckan var jag på bokklubb, en annan vecka tog jag med datorn och satte mig på biblioteket och fyllde i FPA-blanketter och skickade fakturor i lugn och rå. Superskönt! Rekommenderas varmt!
Numera vägrar jag lyssna på förståsigpåare som med darrande underläpp hulkar “Men tänker du inte på ditt ba-haaaarns bästa?”
Mitt barns bästa är en konsekvens av mitt bästa! Vi är ett paket.
Så här kommer det goda råd jag önskar att något gett mig när jag var nybliven förälder:
Pröva er fram tills ni hittar den lösning som fungerar bäst just för er familj. Och så kör ni på, oavsett vad föräldraskammarna säger.
You got this.