Jösses, är det redan fredag? Den här veckan slank förbi med helt orimlig fart, men så inleddes den också med en fanfar!
Jo, för i måndags var det storslagen fest i Borgå bibliotek. Hallonbacken fick Runeberg junior!!!! 170 barn vrålade “Jeeeeeeee” i kör när vinnaren avslöjades och jag vinglade överväldigad omkring med enorma blombuketter och en fin liten Runebergs-byst i famnen.
För att vara helt uppriktig hade jag aldrig förväntat mig att vinna det här priset! Juryn består av barn i åldern 6-9 och Hallonbacken är en mörk och sorglig liten bok utan en enda bild. Och de andra nominerade böckerna var helt underbara, jag bläddrade igenom dem alla och kände mig hedrad över att få vara nominerad i samma sammanhang.
Men så visade det sig att ungarna diggade min berättelse om tuberkulos, läskiga operationer, ondskefull sjukhuspersonal och utsatta barn.
Där ser man! Barn är inte förutsägbara! Det en vuxen recensent är ytterst tveksam till kan gå hem hos målgruppen så det slå gnistor om det!
Inte för att dra några vidare paralleller mellan J.K.Rowling och mig men jag tycker det är talande att Harry Potter refuserades 12 gånger innan dottern till en förlagschef råkade så tag på manuset och övertalade farsan att ge ut den. Pippi Långstrump och Twilight-serien hamnade också i soporna många gånger innan någon vågade ge ut dem.
Det kan man som författare påminna sig om de gånger man blir refuserad eller sågad. Åtminstone är man i gott sällskap.
Nu står Runeberg på spiselkransen här hemma och jag tror att en ny barnbok har börjat ta form i mitt huvud. Det går inte så fort eftersom Oskar är prio ett den här våren, men snart, kanske …