Oj vad glad jag blev när jag fick veta att Hallonbacken är nominerad till fin-fina priset Runeberg junior!
Litterära priser är inget jag någonsin räknat med att få eftersom jag ohjälpligen fastnat i den lättare genren. I litterära sammanhang ses deckare fortfarande som lite pilipali. “När ska du skriva en riktig roman då?” som en farbror i Korsnäs frågade mig häromveckan.
Men det gör faktiskt ingenting, för det ultimata belöningen för mig är ju att människor verkligen vill läsa mina böcker!
Det köas till dem på biblioteken och försäljningssiffrorna (i synnerhet på finska!) är inte alls dåliga! Fortfarande blir jag lite till mig varje gång någon främmande människa berättar att hen har läst en av mina böcker.
Förra veckan besökte jag en skola i Ingå där eleverna hade gjort en utställning om Hallonbacken! Den var helt fantastisk! Jag hade inte ens själv insett att jag har så mycket personer och miljöbeskrivningar i boken förrän jag fick se deras tolkning.
Nu har dessutom flera barn (inte bara mina egna) bedyrat att boken är bra!
Och det gör mig glad ända in i hjärteroten. Jag visste att det var en risk att skriva en så pass kuslig barnbok, där både ondska och död är bärande teman. Jag är också glad att jag stod på mig och inte gjorde några stora ändringar i texten, fast det fanns de som tyckte att slutet blev lite för hemskt och borde tonas ner. Nu i efterhand känns det som rätt beslut.
Hallonbacken kommer inte att vinna Runeberg junior, eftersom det är en jury bestående av 6-9-åringar som bestämmer (toppen för övrigt att det är så! Klart att barn ska utse vinnaren i en barbbokstävling) och boken är nog lite i häftigaste laget också för en nioåring. Hoppas verkligen att juryn inte blir allt för uppskrämd.
Men nomineringen gjorde mig jätteglad! Speciellt när jag ser på listan över övriga nominerade och tänker på alla fantastiska barnböcker som getts ut på både finska och svenska i år!
Jag gör en klumpig liten nigning a la Hallonbacken-Stina och tackar förvalsjuryn så förfärligt för äran!