Jajamen. 37+1. Nu är bebisen där inne färdigbakad. Själv försöker jag vara föräldraledig men det går lite si som så med den saken. Under mina tidigare graviditeter har jag varit otroligt uttråkad och frustrerad på slutrakan så den här gången har jag aningen dumdristigt tackat ja till diverse små-jobb ännu de sista veckorna (förstås med förbehållet att jag kan bli tvungen att avboka i sista minuten om babyn kommer).
Så det har blivit inspelning av ett barnprogram, en tur till Åbo och en till Korsnäs, en livlig men riktigt rolig bokmässa i Helsingfors och poddinspelning varje onsdag (visst lyssnar ni?).
Oskar, Molly, Alex och Linnea var en otroligt proffsig jury i Barnens Eurovisa. Jag lajvade julgranskula.
Bokmässan. Tuva Korsström, Sabine Forsblom, Ellen Strömberg och jag intervjuades av Ebba Witt-Brattström. Så kan man också inleda en söndagsmorgon.
På Astor i Vasa fick jag en nattmacka efter besöket på Korsnäs bibliotek. Bliss. Mina fötter är för övrigt så svullna nu att jag undrar om jag har en bebis i vardera foten också?
Imorgon blir det Träffpunkt Akademen och besök hos Dekkariseura på Berghälls bibliotek. På onsdag ett skolbesök i Ingå (för att tala om Hallonbacken! Kul! Har bara pratat deckare i skolor så blir spännande med omväxling) och poddinspelning igen.
Sen kanske jag helt enkelt måste börja inse mina begränsningar och bromsa en aning.
Mitt gravidbloggande har blivit ganska glest, inser jag. Får väl göra en liten uppdatering nu istället.
Jag känner mig stor som ett hus. Har trots sparsamt ätande (diabetesen) gått upp nästan 20 kg. Det är ju inte ovanligt har jag förstått, men betydligt mera än mina senaste två gånger. Och oaaaaj så leder, ben och fötter våndas av en sådan här snabb viktökning. Höfter och knän krampar om nätterna, i natt jämrade jag mig så ljudligt att min sängkompis trodde värkarbetet var igång. I wish.
Men så där annars tycker jag mig ha kommit lindrigt undan vad krämpor beträffar. Har helt okej med energi också, lyckas skarva för de oroliga nätterna med tupplurar på dagen. Rör mig i snigelfart, men orkar ännu ta mig runt i världen.
Och ja, i dag fyller jag 38 år! Därmed anser jag att lillebror ska stanna inne åtminstone till denna dags slut. Lite ego får man vara, jag vill också framledes vara familjens huvudperson den 5 november varje år. Uppvaktades ståtligt med finfrukost och paket imorse.
Ikväll ska jag ha några klunkar champagne. Så det så.
PS. Vi ska snacka mamma-skammande i nästa poddavsnitt! Hårresande historier strömmar in som bäst men vi vill gärna ha ännu flera! Går bra att skicka in sina godbitar via artikeln!