Från bajskorvsfnittrare till karriärkvinna

Jaaa! Imorgon får jag gå på jobb, precis som vanlig! Är helt taggad, nästan som första skoldagen! Ska tvätta håret och lacka naglarna och kolla att allt det viktiga finns i handväskan...

De senaste fem dygnen har jag tillbringat här hemma med en vattkoppig femåring. Hon har till all lycka varit pigg och kry prickarna till trots, men lite grann börjar man ju sakna vuxenkontakt. Inget ont om kakkahumor, men när svaret lyder "bajskorv!" oavsett vad man frågat blir man lite matt... nej vänta, det är faktiskt festligt. Glöm det jag just skrev. Bajskorv, höhöhö.

Igår åkte jag till gymet (jestas att jag ska klämma in det i vartenda inlägg) och njöt av att se lite folk. Men det är ingen jättesocial miljö. Hejsan hoppsan liten tant på konditionscykel. Whazzup, what gives, ska vi bli polare, vavava? Vart går du tanten, ska du redan duscha?

Skulle skriva något annat också men nu minns jag inte vad det var.

Bajskorv.

Oh shit, sa byns enda gentleman

Häromdagen skulle jag ta mig hem från gymet i aftonen. Hade dock tajmat min omklädning lite optimistiskt, så när jag galopperade upp för backen till hållplatsen rullade bussen iväg eftersom chauffören inte lagt märke till mig.

Hållplatsen var full med folk. Hälften ignorerade mig medan den andra hälften försökte dölja sin munterhet över min onödiga galopp. Men en kille utbrast:

- Oh shit! I'm so sorry about that!

Ja, jag fick ju ta apostlahästarna hem i alla fall. Men han förgyllde min promenad lite grann.

Lädervästen är tillbaka!

Alla ni som har hängt upp sådana där otrevliga "Ingen reklam, tack"-skyltar vid era postlådor: fatta att ni går miste om sådana här dyrgripar! Selectkatalogen anlände ju i dag!

Solglasögon som du kan ha utanpå dina vanliga glasögon! Klurigt och bekvämt, så länge du har tillräckligt tilltagna öron för att hålla tvenne bågar på plats. Som bonus kommer du ju att se så cool ut att Sons of Anarchy kör i diket av pur beundran.



Helt otroligt! De här byxorna passar med allt! ALLT! Den lilla svarta, klockkjolen, kråsskjortan med skärp, you name it! Nu också i migräncerise!

 Ja, det här lilla piffiga bordet gör ju livet så mycket enklare på alla sätt och vis. Bäst att ta ett åtta-nio stycken.


Ooh. Tre små keruber som fiser aromatiskt på ett värmeljus. Släng er i väggen Yankee Candle!



Gillar verkligen det moderna genustänket här. Inget fjolligt "rosa för tjejer och blått för killar"-trams, det här präktiga pannbandet fungerar för både män och kvinnor. I de där förvirrande situationerna när det är för varmt för luva, men du ändå vill ha nånting på huvudet, som det så klargörande står i beskrivningen.


Men obs tjejer, innan ni förivrar er. Lädervästen är tillbaka och den är ju förstås bara för män. Primärt ljudtekniker och dansbandsmusiker.


Kamera ett, kamera två

Huh. I dag har vi spelat in ett tv-program, De Eurovisas inför UMK-special.

Som jag tidigare konstaterat är jag ju ute på sju famnars vatten när det gäller tv. Helst vill jag rusa in i en  trygg radiostudio och bomma igen dörren. Dessutom var det här tusen gånger krångligare än alla de tidigare tv-program jag försökt göra, för nu skulle det pratas in i olika kameror hela tiden.
Först säger man ledigt siochså i kamera 1, vänder därefter blicken lite snyggt till kamera 3 och fortsätter babbla, varvid ens programledarkompis fortsätter att snacka men man själv ska nicka instämmande in i kamera 5. Och klåpar du så måste hela teamet, alltså fem-sex pers göra allt på nytt medan man själv förskräckt piper "förlåt förlåt". Men man är ju glad att de går med på att ta om, för det ser ju besynnerligt ut om man står på tv och vrider på huvudet som en annan Stevie Wonder. 
Jag var så trött efteråt att jag nästan somnade på bussen och hamnade i Ladusved. Men samtidigt ganska nöjd. Tv är nog något av det mest skrämmande jag vet men samtidigt ofattbart roligt. 




Tavelvägg

Det händer så infernaliskt mycket i mitt liv just nu (obs, innan någon tror att jag humblebraggar: jag braggar riktigt ohumbelt!) att sådant här som inredning har åkt långt ner på to do-listan. Då får jag förlita på J istället, för i dag fick han ett infall och sa "nu ska vi hänga upp tavlor". Och så åkte han till K-rauta och köpte krokar och nu är saken biff.

Den här postern köpte jag i Montmartre under en knasig tjejresa för tio år sedan. Den blev tillknycklad på hemvägen så jag satte den i press i Nationalencyklopedin. Sedan glömde jag saligen bort den och blev riktigt glad när den trillade ut mitt i vår senaste flytt.


Så ja. Ja, IKEA Virserum ska förstås inte se ut så där, utan prydas av en Helsingforskarta införskaffad i Stadsmuseets shop. Måste bara skära till en lämplig passepartout först. Geishan köpte J i Japan i sin gröna ungdom, Marie Antoinette är gjord av Karin Palola och införskaffad på Beckmans julbasar i Stockholm. I mitten en ängel som T har fått av sin gudmor och ett fototavla av Linda Varoma. 

Jag tycker det blev ganska piffigt. 

Podcast!

'
Hur kollrig får man bli? Har ju helt glömt bort att berätta att vi har en podcast nuförtiden! Den finns på arenan (man lär ska kunna ladda ner den till sin telefon den vägen också) och på iTunes förstås. Sök efter Eva och Pöll.

Planen är att den ska dyka upp precis varje fredag strax efter lunch. Hittills har det lyckats. Ähum, bägge gångerna.

 

Skalliga damer i solen

K bad om tips på hur man fixar en solsemester då hårväxten är lite klen. Har så mycket att säga att det får bli ett eget inlägg.

Jag hann med rätt många södernresor innan mitt hår växte tillbaka, och visst krävdes ju lite specialarrangemang. Det allra viktigaste är att man kommer på system som gör att man kan slappna av, så att håret (eller bristen på dylikt) inte ska få stjäla showen, liksom.
Palma de Mallorca 2010

För det första, peruker och värme är ingen vidare kombination. Första semestern utan hår (Mallorca) bestämde jag mig helt enkelt för att använda duk på dagarna och ta på mig peruken på kvällarna då det var svalare och jag klädde upp mig lite för att gå ut och äta. När vi åkte till Kos året därpå hade jag fått en bättre peruk så jag bar den på dagarna också, men det var ändå svettigt.
Kos 2011

Sen är kruxet för mig att dukar känns lite osäkra, speciellt de av lite slinkigare material. De vill gärna blåsa av. Jag upptäckte så kallade "Pre-tied scarves", som ser ut som en duk men egentligen är en mössa. En del är lite vadderade så det ser ut som om man hade hår därunder och det passade ju mig som var skallig som ett bowlingklot. Dessutom sitter de som berget och känns lite lyxiga. Jag anlitade amerikanska webbaffären headcovers.com i flera omgångar, snabb leverans och pålitliga system.
Pafos 2012 (här hade jag fått tillbaka lite hår men trivdes i min pre-tied scarf ändå)

Simning! Här tyckte jag att tubscarfar som säljs i de flesta sportaffärer fungerade bäst. Och när jag väl befann mig vid poolkanten var det bara att konstatera att väldigt många andra damer bar liknande huvudbonader, så det kändes inte det minsta märkligt att se ut så här. 

Kos 2011

Det fina med semesterresor är att de är ypperliga tillfällen för att experimentera med en helt annorlunda stil. Också den som tycker tanken på att vandra omkring i turban och jättelika filmstjärnesolbrillor på hemmaplan är helt absurd kanske kan tänka sig att tänja på gränserna när man befinner sig i solen och bland främmande människor. Så se gärna den där stor mönstrade satinscarfen med jätterosett i nacken som ett fashion statement, inte som en nödlösning för att dölja nånting. 

Och så tycker jag att man ska vara så förbaskat stolt varje gång man har tacklat en situation som känns skrämmande. Minns när jag gått på babysim utan peruk första gången. Gick i bastun med mina kompisar på en kräftskiva utan peruk. Eller när jag gick på indisk skalpmassage med mitt delvis kala huvud. För att inte tala om när jag tog av mig peruken i direktsänd tv på Min morgon (fattar inte att jag var så modig, tror inte jag i dag skulle våga göra nånting liknande). Allt sådant här är viktiga steg på vägen mot att acceptera håravfallet. 

Nu växte ju mitt hår tillbaka helt plötsligt och det är jag ju så otroligt lycklig och tacksam för. Men jag var faktiskt ganska till freds redan innan återväxten började, för jag tyckte att jag hade tagit kontrollen över situationen. Jovars, jag var skallig men det var inte en så stor grej. Det tog ju sin lilla tid att uppnå den balansen, men man kommer dit så småningom!

Stora kämparkramar till K och alla andra alopetiker som hittar in på bloggen. Ha en härlig semester!


Fejknedräkning och Hollywoodhår

Vårt nyårsfirande var ganska stillsamt. Men jag lyckades få till ett riktigt Hollywood-svall. (Läste instruktioner i senaste Costume och följde dem som en manual)

Vi åt middag hos bekanta i Notviken och när vi kom hem vid 23-snåret fejkade vi nyårsnedräkning och skålade i hallonsaft. Sen knockoutade vi barnen och tittade på Harry Potter. Rajraj.

Men på nyårsdagen var det slut på syskonkärleken. 

Svar på Malins frågor



Malin utmanade mig att svara på några frågor! Här kommer svaren (men jag kommer inte på någon att utmana vidare, så hoppas ingen bits om jag bryter kedjan)

Vad hoppas du på under 2014?
Att få ha roligt på jobbet! Man orkar jobba hårt med ständiga deadlines om man får flamsa mellan varven. 

Vad var ditt första sommarjobb?
Receptionist på Svenska Litteratursällskapet. Man skulle gärna ha kjol och det var väldigt viktigt att "t" i slutet av "SällskapeTTTT" hördes. Annars lät det slarvigt. 

Ditt drömhus?
Jag bor i det! Åtminstone kommer jag att gör det när fasaden är rappad och trädgården lite grönare...

Hurudana kläder trivs du bäst i?
Jeans med hög midja (håller magkorvarna i styr och är bekväma), topp, blazer och nån killer accessoar. 

Hur var du som barn?
Irriterande, trind och gåpåig. Men ganska snäll. Och påhittig. 

Favoritplatser på jorden?
Grekland, London, Högkopplan. 

Landet, eller stan?
Stan. Alla gånger. 

Kaffe eller te?
Kaffe!

Hurudan pensionär skulle du vilja vara?
En som aldrig säger "Men det där är jag ju för gammal för".

Vad är din knäppaste ovana?
Pillrar mig i håret, konstant. Visste inte vad jag skulle göra när jag saknade hår. Satt väl och trummade frenetiskt i två år. 

Vilka är dina super powers?
Är suverän på att multitaska. Tömmer gärna diskmaskinen, fixar middag och rättar matematikläxa samtidigt som jag lyssnar på en intressant dokumentär och kommer på upplägg för morgondagns sändning. 

Vem var din första kändis-crush?
Heh. Det var säkert Birk. Men han blev ju inte mycket till kändis. Men jag gillade Mark Lester också, som spelade Oliver och Prinsen/Tiggargossen.

Diamantåret 2014

Kära vänner, så det grämer mig att den här bloggen har ebbat ut på detta snöpliga vis. Jag lever, instagrammar och har hälsan, men det där med att flänga iväg ett blogginlägg har nu helt enkelt försvunnit från mina rutiner.

Men inspirerad av Hannah&Amanda och deras Diamond Year (jag tyckte ärligt talat först att The Golden Year 2013 var lite forcerat, men sedan drogs jag med i alla fall) tänkte jag lägga ut en liten lista på grejer jag ser fram emot år nästa år. 2014 har alla förutsättningar att bli ett kanonår för yours truly.

1. UMK i januari/februari och Eurovisionen i Köpenhamn i maj. Japp, vi ska få åka igen! Hurraaa!

2. De Eurovisa, säsong 3. Tv är definitivt inte mitt element, men jag knogar på och blir åtminstone inte längre totalintimiderad av en tv-kamera. I år har vi dessutom en större budjet och får filma i en riktig studio! De tidigare säsongerna har det varit mera talko-anda och halpis-tv. Men det har ju varit roligt det med.

3. Efter den vanliga komma igång-perioden känns det som att teamet som gör Radiohuset är supertaggade. Nu under julen har vi unnat oss lyxen att leta inspiration och tänka efter, eftersom programmet är på paus i några veckor. Och jag har så många idéer att hjärnan nästan kokar. Ser för första gången på flera år fram emot att få inleda en ny arbetstermin!

4. Har länge längtat efter ett givande projekt vid sidan av jobbet. Nånting som bara är mitt. Och som på beställning hojtade Monika Fagerholm en morgon för några månader sedan efter deltagare till en skrivkurs under hela år 2014. Vi kör igång i januari och jag ser så löjligt mycket fram emot detta! Tanken att försöka skriva en bok har ju funnits i mitt system sedan jag var typ tolv, och jag hoppas att den här kursen skulle ge mig en vänlig men bestämd spark där bak så att inte skrivandet alltid är det jag prioriterar lägst.

5. Jag och Podd ska starta en pöll! Nej tvärtom förstås. Också en tanke som har funnits länge, men det var först när en chef barskt kallade in oss på sitt rum och frågade "Jag har hört nånting om en podcast, blir det till nånting, eller?" som vi bestämde oss för att göra en riktigt försök.

Dessutom ska vi äntligen rappa vårt hus och försöka åstadkomma mera gräs och mindre grus på gården.  Och jag och mamma ska resa till Paris (ähum, i april, men vi har redan skaffat varsiga guideböcker)

Rätt mycket är på gång med andra ord, men det fantastiska är att jag inte alls känner av någon angst-klump i magen när jag skriver in de här grejerna i kalendern. En grej i sänder, jag gör det jag hinner och allt behöver faktiskt inte vara spot on.

Och det ska bli så förbaskat kul!


Uppdatering


Jag vet, här är det tyst som i Leninmausoleet vid midnatt. Men ska pillra ihop ett litet inlägg.

Kokade musslor för första gången i mitt liv i lördags. Var mycket noggrann, jag knackade, skrubbade, granskade och slängde bort alla som såg ens lite dodgy ut. Men förgäves. Det blev en natt på toaletten. Lär nog ska dröja innan jag vågar testa igen. Men de såg smarriga ut när de var nykokta.

På söndag var jag någorlunda återställd så jag klarade av falaflar på Kilim och Hosianna i mysiga Mataskärs kapell.

Och så börjar det dra ihop sig till UMK igen, så vi knäppte pressbilder i måndags. Jag hade världens fluffigaste frisyr. Lite Sally Spectra-varning.
Imorgon Nöjesgala! Ser barnsligt mycket fram emot den! Ska dela ut priset till bästa låt (tillsammans med Pöll, förstås, vad vore väl Piff utan Puff?) så jag får halsa om antingen Isac Elliot, Satin Circus eller Redrama. Så bortkastat att mina barn är för små för att vara imponerade. 

Och på fredag åker jag och mamma till Stockholm! Det händer mycket roligt just nu, men tammetusan så dagarna rasslar iväg.

Världens vackraste hår

Jag tar ju inte sådant här som hår för givet, så jag passar på att njuta och beundra mig själv och ta absurda mängder ego-selfies så länge det varar.

Mitt hår är så vackert! Ja men kolla! Helt ofärgat och obehandlat, inte ens klippt på länge. Så fint.



Det fanns ju en tid då jag var helt inställd på att leva utan hår i alla mina dagar. Det hade säkert gått galant det också, men jag är så jävla tacksam att en sådan här man bestämde sig för att växa ut. Det hade jag aldrig någonsin vågat hoppas på!

Och om hela härligheten trillar av igen en dag ska jag i alla fall veta att jag uppskattade mitt hår medan det hängde med.

Tilltufsad

Huhhuh. Jag tycker det är tröttsamt att läsa blogginlägg som handlar om hur oerhööört trött skribenten är, men jag har faktiskt inte så värst mycket annat att komma med. Ögonlocken hänger på halvstång och de mörka ringarna sträcker sig till knäna. Måste vara vädret. Eller åldern.

Igår sände Radiohuset från Koskikeskus i Tammerfors. Dvs jag stod i blått tält mitt i ett köpcentrum och tjoade medan urinvånarna tittade förbryllat på mig och undrade om jag sålde mineralsmink eller spådomar.

Imorgon är det Näsdagen och då får jag stå i min trygga hemstudio och tjoa, dessutom tillsammans med tv-kändisen och rockstjärnan Hannah Norrena och radiolegendaren (har alltid velat kalla någon "legendar" men kom först nu på en lämplig person)  Jukka Isojoki. Ja, Geir Rönning ska stå i ett hörn och hoila också. Kan ju orimligen bli annat än succé.