Skalliga damer i solen

K bad om tips på hur man fixar en solsemester då hårväxten är lite klen. Har så mycket att säga att det får bli ett eget inlägg.

Jag hann med rätt många södernresor innan mitt hår växte tillbaka, och visst krävdes ju lite specialarrangemang. Det allra viktigaste är att man kommer på system som gör att man kan slappna av, så att håret (eller bristen på dylikt) inte ska få stjäla showen, liksom.
Palma de Mallorca 2010

För det första, peruker och värme är ingen vidare kombination. Första semestern utan hår (Mallorca) bestämde jag mig helt enkelt för att använda duk på dagarna och ta på mig peruken på kvällarna då det var svalare och jag klädde upp mig lite för att gå ut och äta. När vi åkte till Kos året därpå hade jag fått en bättre peruk så jag bar den på dagarna också, men det var ändå svettigt.
Kos 2011

Sen är kruxet för mig att dukar känns lite osäkra, speciellt de av lite slinkigare material. De vill gärna blåsa av. Jag upptäckte så kallade "Pre-tied scarves", som ser ut som en duk men egentligen är en mössa. En del är lite vadderade så det ser ut som om man hade hår därunder och det passade ju mig som var skallig som ett bowlingklot. Dessutom sitter de som berget och känns lite lyxiga. Jag anlitade amerikanska webbaffären headcovers.com i flera omgångar, snabb leverans och pålitliga system.
Pafos 2012 (här hade jag fått tillbaka lite hår men trivdes i min pre-tied scarf ändå)

Simning! Här tyckte jag att tubscarfar som säljs i de flesta sportaffärer fungerade bäst. Och när jag väl befann mig vid poolkanten var det bara att konstatera att väldigt många andra damer bar liknande huvudbonader, så det kändes inte det minsta märkligt att se ut så här. 

Kos 2011

Det fina med semesterresor är att de är ypperliga tillfällen för att experimentera med en helt annorlunda stil. Också den som tycker tanken på att vandra omkring i turban och jättelika filmstjärnesolbrillor på hemmaplan är helt absurd kanske kan tänka sig att tänja på gränserna när man befinner sig i solen och bland främmande människor. Så se gärna den där stor mönstrade satinscarfen med jätterosett i nacken som ett fashion statement, inte som en nödlösning för att dölja nånting. 

Och så tycker jag att man ska vara så förbaskat stolt varje gång man har tacklat en situation som känns skrämmande. Minns när jag gått på babysim utan peruk första gången. Gick i bastun med mina kompisar på en kräftskiva utan peruk. Eller när jag gick på indisk skalpmassage med mitt delvis kala huvud. För att inte tala om när jag tog av mig peruken i direktsänd tv på Min morgon (fattar inte att jag var så modig, tror inte jag i dag skulle våga göra nånting liknande). Allt sådant här är viktiga steg på vägen mot att acceptera håravfallet. 

Nu växte ju mitt hår tillbaka helt plötsligt och det är jag ju så otroligt lycklig och tacksam för. Men jag var faktiskt ganska till freds redan innan återväxten började, för jag tyckte att jag hade tagit kontrollen över situationen. Jovars, jag var skallig men det var inte en så stor grej. Det tog ju sin lilla tid att uppnå den balansen, men man kommer dit så småningom!

Stora kämparkramar till K och alla andra alopetiker som hittar in på bloggen. Ha en härlig semester!