Det är nästan tio år sedan jag senast var gravid, men en sak verkar inte ha förändrats. Gravidkläderna. Fortfarande tycks snickarbyxor och volanger vara the shit.
Jag hade rätt knaper klädbudget senast jag väntade barn. Vi hade båda precis studerat klart och inte hunnit arbeta ihop några större buffert inför vårdledigheten. Allt extra lade vi undan för att kunna vara hemma med babyn ens ett tag efter att föräldrapenningen var slut.
Jag shoppade förstås en del mammakläder, men nästan uteslutande sådant som hängde på rea-stången på H&M och något enstaka loppis-kap. Jag trivdes inte i ett enda av de plagg jag bar under nio månader.
Och nio månader är trots allt en ganska lång tid.
Allt var lite för gulligt, frilligt och konstigt för mig. Till saken hör också att jag i 20-årsåldern inte hade någon personlig stil alls. Gillade kind of retromönster men också helsvart och kanske något lite Sex and the city-knasigt i tyll och något trikå-bekvämt från Nanso och ööööh ...
Numera är jag mycket mera säker på vad jag gillar och inte trivs i. Dessutom är jag betydligt mera offentlig nu än då. Jag och bumpen ska vara med bland annat i Vem vet mest, på Dekkarilauantai, Konstens natt, bokmässor och Strumphittarna (hihi, ser speciellt fram emot det sista).
Så nu när mina vanliga kläder börjat vara för små har jag gjort en runda i klädaffärerna. Den här gången tänkte jag satsa lite pengar på en bra gravid-basgarderob.
Men det blev oshoppat.
Jag vill inte ha volangiga trikåblusar och hängselshorts, och det var främst det som fanns i de få affärer där man kan gå in och peta på sortimentet. Amningsblusar vill jag ju inte köpa ännu, det hinner jag med senare.
Så här är utmaningen: att skapa en gravidstil som är bekväm, snygg och jag.
Får nog bli nätshopping om detta ska lyckas.
Har klickat loss lite på nätet ikväll och nu är några intressanta paket på väg från utlandet. Kan förstås bli en grym flopp, storlekarna är ju ännu svårare att gissa sig till i det här tillståndet.
(Vad är förresten grejen med att gravidkläder alltid förevisas av modeller som fått en nätt liten boll på magen men har supersmala ben och näpna små rumpor? Jovars, en del kvinnor ser bevisligen ut så när de väntar barn, men jag tror ju nog de flesta pöser ut lite varstans och inte bara på magen. Skulle vara inspirerade med lite mera variation på modellerna också i denna kategori, annars kunde man ju lika gärna använda icke-gravida modeller med en soffkudde knuten runt magen)
Men här kommer min check-lista
- blå gravidjeans (sådana har jag redan)
- svarta faux leather-gravidbyxor (knepigt att hitta men jag tror jag är på gång)
- svarta leggings och strumpbyxor.
- några långa linnen eller t-skjortor i vitt, svart och grått. Behöver inte vara gravidplagg bara de är långa nog att täcka magen.
- en svart pennkjol som går att dra upp ända till bysten utan att bli muskort i andra ändan.
- någon färggrann klänning som gör att man syns på bokmässor. Här måste jag avvika från min svarta linje, på deckarjippon ser vi som ska uppträda lätt ut som ett begravningsfölje om inte någon vågar färg.
- Koftor, kimonor, sådant som kan användas också senare. Drömmer om en härligt vid grå eller brun jättekofta som både inrymmer magen i höst och som senare kan fungera som amningstält så jag slipper få mjölkstockning.
- Materialen är svinviktiga för jag svettas som en tonårsgosse. Bomull, linne, sådant som andas.
Nåja, detta är i alla fall planen.
Ett plus är i alla fall att jag är så trög på att få iväg bortgallrade kläder till UFF-lådan. Hittade precis en kasse full med riktigt fina sommarkläder som jag skaffade då jag var tolv kg tyngre. Dem fick jag ju snällt rada in i skrubben igen, de kommer att behövas i sommar. Det var ju praktiskt, UFF får dem nästa vår istället.