Jag har varit en urtråkig mamma den här våren. De stunder jag inte suttit med näsan klämd mot laptopen och stressflammor på halsen har jag mått dåligt eller befunnit mig på annan ort än barnen. Så kan det bli. Och barnen har varit så himla hyggliga, låtit mig arbeta och bara gnällt pyttelite.
Allt detta försökte jag nu kompensera under två dagar i Stockholm. Det gick rätt okej, faktiskt.
Jag har börjat gilla att åka Sverigebåt igen så här på ”gamla dar”. Först vräker man i sig potatisgratäng och makroner i buffén, sedan förivrar man sig bland krämer och serum i taxfreen, sedan somnar man (jag sover som en gris på båtarna). Och så vaknar man och äter lite till. Bara skoj hela vägen!
Det tog ett tag att komma ifrån att se kryssandet som ett oändligt ”vem hinner dricka mest för minst pengar”-rally som under studietiden. Det var riktigt stressigt!
Men speciellt mycket tid i land har man ju inte på dagens kryssningar. Därför satsade vi på en hotellnatt i Stockholm också. När man köper en förmånlig hotelldeal i kombination med kryssning är förväntningarna på rummet inte så värst höga, så jag blev rätt paff när den här synen mötte oss på Kung Karl!
En sådan balkong måste man ju fredagsmysa på! Åtminstone en stund.
Vi hann en sväng till Skansen också, där S fick klia en tarantella på bakbenen. De verkade båda nöjda med upplevelsen. Fast jag hade mest roligt åt den här ytterst kamera-vana krokodilen ...
Och så fikade vi förstås. Upprepade gånger. Nu ser jag ut att vara i åttonde månaden snarare än i början av den fjärde. Så värt.
Annars så har Stockholm alltid inneburit böcker för mig. När jag var liten släpade mina bokgalna föräldrar mig till Akademibokhandeln, Hedengrens, Drottninggatans bok & bild och diverse antikvariat. Men jag mutades furstligt med böcker jag också, så att ligga i en hotellsäng med en ny bok är liksom Stockholm för mig. Och barnen tycks ha fattat galoppen. Bilden är ej arrangerad.
Själv fyndade jag denna accessoar! Klart som korvspad att en debuterade skräckförfattare behöver en dylik! Edgar är mitt totemdjur! Jag föreslog just ivrigt namnet Edgar på babyn ifall hen har snopp, men röstades brutalt ner. Höh.
Nu är vi på hemväg. Jag ska försöka göra en kraftansträngning med Den åttonde tärnan, och sedan börjar den här absurda våren vara avklarad! Illamåendet har dessutom börjat avta så jag känner mig allmänt förnyad, förbättrad och förbluffad.