Nu är den igång. Bokhösten 2017. Fick precis veta att pocketupplagan av Sommarön är färdig, men eftersom jag befinner mig på Sommarön som bäst (var annars?) får jag pillra på den först nästa vecka. Tills dess har förhoppningsvis Blå villan också kommit från tryckeriet. Det verkar vara lite försenad. Är det månne oerhört efterlängtade Den svavelgula himlen så täpper till alltsammans? Damn you Westö! (Obs skämt)
Men i alla fall hamnade jag i lördags på ett gemytligt evenemang i Västnyland då Bromarf biblioteks vänner ordnade en författarträff i Rilax. Jag hade som vanligt usel koll och blev lite förskräckt när det visade sig att jag inte alls skulle intervjuas inför publik utan hålla ett anförande på 25 minuter. Hups. Nåh, jag pladdrade på för kung och fosterland, tunghäfta hör ju inte till de åkommor jag vanligtvis lider av. Hoppas det var okej. I alla fall köpte många snälla Bromarfbor Sommarö-böcker efteråt.
Jag har ju inte körkort och klarar mig till vardags väldigt bra med att åka kollektivt. Men att ta sig till Bromarf en sommarlördag visade sig vara lite knepigare. Jag fick helt enkelt åka snålskjuts med diverse kändisar. Det gick bra det med, och så kan jag namedroppa furstligt i efterhand.
Nyhetsankaret och författaren Matti Rönkä plockande snofsigt upp mig i Esbo och körde mig till Bromarf sommartorg. Därifrån åkte jag med Janne Johnson (tidigare vd för Schildts förlag) till Rilax. Efter träffen satte jag mig glatt i baksätet på författaren Peter Sandströms bil för att skjutsas till Stallkrogen och så fick jag ännu åka med författaren Anna Lindholm till Karis, varifrån jag tog tåget hem. Ta daa. Mycket praktiskt. Dessutom ett trevligt sätt att resa eftersom jag han snarvla ordentligt med alla. Annars kan det vara lite svårt att hinna catch up på sådana hör tillställningar.
Här sitter jag och Matti och signerar. Rundradions deckarpatrull kan vi skojfriskt kalla oss.
Nu ska jag försöka ha en inspirerande och avkopplande vecka på min älskare Sommarö.
Recensionsdatumet för Blå villan närmar sig och jag bävar lite inför den rumban igen. Ifjol gjorde processen mig nästan paranoid och i år är jag inte riktigt stabil annars heller. Utreds som bäst för någon form av depression, ni som följer bloggen har säkert noterat att det varit lite hejsansvejsan med mina sinnensstämningar det senaste halvåret. Är rädd att även en subtil sågning kan svida orimligt mycket så jag tror helt enkelt att jag inte ska läsa recensionerna. Är inte redo just nu, ska göra det när jag är mitt vanliga hårdhudade jag igen. Problem solved.
Det svåra där är ju förstås välmenande medmänniskor som plötsligt säger tröstande saker i stil med "Du ska inte vara ledsen för det som stod i tidningen, jag tyckte boken var riktigt bra, jag". För då måste jag ju ändå läsa. Gaah.
Åjavars. Den som sig i leken ger etcetera etcetera.
Nu vill jag ha pizza.