I dag är jag lika glad som på den här bilden (som togs för några månader sedan för tidningen Anna av fotografen Pekka Nieminen).
I dagens DN kan man nämligen läsa följande:
"Nu har Eva Frantz verkligen hittat sin form, när hon berättar om den unga polisen Anna Glad som utreder överfallet på en ung kvinnlig livsstilsbloggare. Det är samtidsfrågor, nättroll och skogstroll, men på en stillsamt vardaglig individnivå i en finlandssvensk småstad."
Detta i en lista på läsvärda deckarnyheter i höst, sammanställd av Lotta Olsson.
DN, liksom. Jäklar. Det hade jag inte förväntat mig.
Tidningen hade faktiskt en liten puff om Blå villan i veckan också, och genast fick jag en del förfrågningar om olika saker från andra sidan viken. Ett bevis på vilken genomslag en text i en stor dagstidning har.
Det är helt overkligt.
I kassakön på Prisma bläddrade jag också i senaste Anna och möttes av min egen nuna! Tydligen hade tidningarnas läsare röstat fram intervjun med mig till den mest läsvärda i numret den ingick i! Så himla roligt!
Det var förstås främst journalisten Sanna Wirtavuoris förtjänst, jag begriper inte hur hon kunde få ner essensen av det jag försökte svamla om på knagglig finska till en så snygg och snärtig artikel! Den ligger för övrigt ute på nätet nu.
Artikeln påminde mig om hur viktigt det är att prata om alopecia. Flera vilt främmande människor har hört av sig och tackat, eftersom de själva drabbats av sjukdomen eller har barn som tappat håret. Jag blir väldigt rörd över att min story kan ge andra tröst och uppmuntran.
Nu ska jag försöka komma på att konservera dagens känslokombination så jag kan ta fram en dos de dagar självförtoendet och skrivinspirationen lyser med sin frånvaro.