Nu har jag vänt på dygnet så till den grad att jag lika gärna kan blogga lite mitt i natten. Kommer ändå inte att kunna somna på ett tag.
Kom precis tillbaka till hotellet från generalrepetitionen för Eurovisionsfinalen. Vi hade beställt en bil som skulle ta oss till hotellet men den syntes inte till.
Där stod vi (de finska kommentatorerna, alltså Mikko, Johan och jag) och huttrade när BBC:s buss kom farande. De bor på samma hotell så vi lyckades tigga till oss skjuts. Och så åkte vi där i den ukrainska natten med Emmelie de Forest, Lucie Jones och Graham Norton. Att sånt. Men tack snälla BBC som förbarmade sig över tre frusna finnar.
Imorgon är det final! Herregud! Kan inte fatta att eurovisionsäventyret snart är över! Det har gått förbannat fort!
Men jag kanske ska försöka summera mina intryck med några av de bilder jag har i telefonminnet.
Vad jag kommer att minnas av Kiev 2017
Mitt i natten-mat med fina människor. Norma John (eller Lasse och Leena) är inte bara galet begåvade musikmässigt. De är också väldigt kul att hänga med.
Så blev det stopp för Blackbird i semifinalen. Så skit att det knappt är sant. Men jag tänker fortsätta vifta med finska flaggan för att jag är så jäkla stolt över Norma John! Och Blackbird, den vackraste låten i år!
Hmm. Magväskan. Tydligen hot stuff i Ukraina. Men jag stod över.
Alltså den här staden! Bara så galet fina saker överallt!
Och jo. Ja jaa. Det ska erkännas. Jag har världens största crush på den här mannen. Alltså Francesco Gabbani från Italien. Sii nu hur jag såg ut när jag fick tillfälle att klämma lite på honom (obs han klämde vänligt lite tillbaka) och dricka öl samtidigt. Tycker att han skulle kunna få vinna imorgon.
Känns som vanligt vemodigt att Eurovisionen snart är över. Det blev ett fantastiskt år. Men ska också bli skönt att landa i verkligheten. Och la grande finale återstår ju!
Visst lyssnar ni på Johan och mig imorgon? TV2 kl 22? Jaaa!