Det var en vimsig dag, det här! Först satt jag i några timmar på en sociala medier-skolning på jobbet. Det var intressant och viktigt men handlade mest om juridik så jag blev lite mosig.
Sedan släppte Schildts & Söderströms sin höstkatalog och då blev det ett väldigt hålligång.
Det svenska omslaget ser ut så här.
Japp, det är Kjell Westö i förgrunden och yours truly som gluttar fram till höger. Bara det är ju absurt. Hur i fridens namn kan jag ha hamnat i en position som innebär att jag är på ett katalogomslag med Kjell Westö? Vad hände?
Det finska omslaget:
Lika absurt. Jag och Päivi Storgård. Hon var powerkvinnan läste tv-nyheter när jag ännu måste fejka min ålder för att få se Interview with the vampire på bio. Och här står vi och tuffhänger bland en massa kaktusar (och skolbarn på utflykt men de kom inte med på bilden).
Nåjo, somliga har i dag poängterat att det är så typiskt att den kvinnliga författaren ska stå och smyga bakom den manliga författaren. Att det är typiskt att skyffla undan kvinnan och låta mannen ta plats.
Här kommer nu min kommentar till det hela, och jag kommer inte att diskutera saken efter att detta är sagt:
Jag är inte den som låter mig stuvas undan i bakgrunden så där bara. Jag har hunnit skaffa mig både vassa armbågar och skinn på näsan och är riktigt duktig på att ta plats. Om fotografen och förlaget hade bett mig trånhänga på en man eller posera blygt i bakgrunden medan en manlig författare som kommit lika långt i karriären som jag hade fått ta upp allt utrymme i förgrunden hade jag vägrat.
Men i det här fallet kändes det väldigt okej att stå i bakgrunden, för vi snackar trots allt om Kjell f*cking Westö. En av Svenskfinlands absolut mest framgångsrika författare. Jag plirar gärna fram över hans axel. Jag hade gärna plirat över Monika Fagerholms axel också. Eller Märta Tikkanens. Nu råkar Kjell Westö vara stjärnan, men förlaget tyckte ändå att jag också skulle vara med på omslaget för att representera nykomlingarna och framtiden. Jag blev väldigt hedrad. Det känns fantastiskt att både den svenska och finska delen av S&S tror på mig och mitt författarskap så till den grad att min nuna får pryda katalogomslagen.
Tycker dessutom bilderna är väldigt vackra, Helen Korpak var den som fotograferade och hon är så jäkla skicklig! Jag är nöjd med mig själv på båda bilderna. På den med Kjell Westö tycker jag att jag ser självsäker och tuff ut. Någon misstänkte att min plan var att mörda Kjell när han minst anar det, den tolkningen skriver jag dock inte under, hehe.
I hela härvan kom ju min bok lite i skymundan nästan! Den ser ut så här! Men den får jag skriva mera om lite senare.
