Jag vet att det är många med alopecia som trillar in på min (numera ganska passiva) blogg, så nu tänkte jag skriva om en behandling jag genomgick i våras.
Oh yes, det handlar om PRP-behandling, även känd som vampyrmetoden.
Kardashians har testat. Och jag.
Jag har ju alopecia areata, vilket innebär att jag tidvis får kala fläckar i storleksklassen 1-eurosslant i hårbotten. De här fläckarna har jag vant mig vid, de kommer och går och har för det mesta dykt upp på platser där det är lätt att dölja dem genom att variera frisyr. Och om de inte går att dölja har jag struntat i det.
Men i vintras bytte alopecian skepnad igen. Plötsligt blev jag tunnhårig uppe på hjässan! Virveln på bakhuvudet blev bara ljusare, det kändes väldigt olustigt. Dessutom svårt att ha koll på utan tillgång till dubbla speglar.
Det här var mycket jobbigare att leva med än fläckarna. Ja faktiskt jobbigare än att vara helt skallig, vilket jag ju var för tio år sedan. Att vara en skallig kvinna är ju coolt. Men att vara en kvinna med flint à la gubbe kändes inte alls kul. (Inget ont om gubbar med flint, dock. Ni kan vara hur stiliga som helst)
Juice klädde i Juice-frisyr. Jag var inte så sugen på just den frippan.
Jag var redan beredd att plocka fram rakhyveln och skala bort hela härligheten till sommaren, men bestämde mig för att testa lite olika grejer först.
Läste på om PRP-behandling. Har aldrig gjort några ingrepp av det kosmetiska slaget och är lite fundersam gällande botox och sånt. PRP står för Paleted Rich Plasma, och tanken är att man ska ge huden en skjuts med tillväxthormon, naturligt kollagen och hyaluronsyra.
Jag listade för- och nackdelar. Så här såg min lista ut:
Fördelar
Behandlingen går ut på att din egen blodplasma injiceras in i kroppen på nytt. Dvs inga främmande ämnen utan bara ditt eget naturliga stuff.
Behandlingen är i det närmste riskfri, ifall den utförs av någon som vet vad den gör gällande hygien etc.
Ifall man, som jag, har hårsäckar som inte gett upp helt men tar små timeouts ibland kan PRP ge hårväxten en boost.
Nackdelar:
Ingen garanti för att behandlingen fungerar.
Någon kommer att sticka hundratals sprutor i huvet på en.
Det är dyyyyrt.
Fördelarna vann ändå och jag bokade in en kostnadsfri konsultation på läkarstationen Pihlajalinna i Stockmanns lokaler.
Det kändes absolut säkrare att söka sig till en sjukskötare än att gå till en skönhetssalong, även om behandlingen utförs lite varstans.
Sjukskötaren Sanna gick igenom alla för- och nackdelar en gång till. Hon var tydlig med att det gott och väl kan hända att absolut inget händer. I så fall är jag tusen euro fattigare och ännu ledsnare. Men eftersom min hårväxt har gjort comeback flera gånger tidigare ansåg hon att det kunde vara värt ett försök.
Så sagt och gjort, vecka därpå gick jag på en första behandling.
PRP görs i minst tre omgångar med någon månads intervaller, och eftersom hår växer långsamt ser man resultatet först efter den tredje behandlingen. Man kan alltså inte gå på en omgång och se vad som hänt, utan man måste gå på alla tre för att se om behandlingen funkar.
Hur går det till då?
Jo, först tas ett provrör med blod från armvecket. Röret läggs in i en centrifug som fem minuter senare har separerat de röda blodkropparna från plasman. Det ser coolt ut!
Plasman tappas sedan upp i flera småsprutor. Och sedan börjar stickandet.
Sanna gick systematiskt igenom min skalp och injicerade plasma över hela det område som såg glesast ut.
Gör det ont?
Det tyckte jag inte, det är fråga om väldigt ytliga stick. Längst fram i pannan svider det lite, men en del stick var nästan sköna. Som att någon krafsat en i hårbotten, liksom.
Sanna menade dock att manliga patienter brukar väsnas mera, och att jag var väldigt stoisk. Rätt talande att min Fitbit tolkade mina kroppsfunktioner som att jag tog en tupplur medan jag satt där och “torterades”, haha.
Efter injektionerna körde Sanna över området med microneedling (en liten dosa som punkterar och irriterar huden så den sjölvmant ska börja reparera sig), det var behagligt och gjorde inte ont alls. Så fick jag ännu ligga under en UV-lampa och chilla i 20 minuter. Snark.
En månad senare - i april - upprepades behandlingen, och så ytterligare en gång i maj. Och i juni var jag på eftergranskning.
Det här är inte de mest smickrande bilderna, men tycker det är viktigt att dela med mig för alla som undrar och googlar
I mars såg det ut så här. Håret glest över hela hjässan, virveln helt kal.
I juni. Det växer! De kala partierna borta, kort hår på gång på hela området som behandlats.
Som synes har de kala partierna i nacken också minskat betydligt. På profilbilderna är det svårare att se skillnaden, men vikarna i pannan har blivit mycket tjockare och nu kan jag ha bena var som helst och inte bara på ett specifikt ställe där den inte ser så gles ut.
Så för att summera: jag är supernöjd och glad att jag vågade testa!
Vampyrmetoden passade helt tydligt mig, och jag kommer absolut att gå på en ny behandling om det behövs. En del (främst män som tappar håret pga ålder) går på behandlingen regelbundet för att bromsa håravfallet, men det tyckte inte Sanna behövdes i mitt fall.
Håret har fortsatt att växa i sommar, och just nu har jag hår över hela skalpen, vilket känns fantastiskt med tanke på at jag stod redo med rakhyveln för ett halvår sedan.
Så om du funderar på att testa rekommenderar jag att gå på en konsultation. Alla seriösa ställen erbjuder en sådan utan att det kostar någonting.
Och jag skulle varmt rekommendera att göra behandlingen på en läkarstation fast det kanske kostar en aning mera. För mig blev prislappen ganska exakt 1000 euro. Det är svinmycket pengar, speciellt om behandlingen inte fungerar.
Jag var så ledsen över situationen i våras att det kändes vettigt att prioritera det här experimentet framom andra utgifter. En bra peruk kostar också minst 1000 euro, så alopecia är ingen billig åkomma.
Men just nu är jag glad, nöjd och hårig.