Är det storleken på royaltychecken i juni?
Är det den syrliga recensenten som försöker skapa sig ett personligt varumärke som orädd och vass och ivrigt sågar ditt debutverk?
Är det stipendiefonderna som ignorerar dig år efter år?
Är det de litterära priserna som förefaller regna över alla utom dig?
Är det topplistan på lokala bokhandeln?
Är det hur långt fram i ditt förlags höstkatalog din bok lyfts fram?
Är det hur piffig du är på författarporträttet?
Är det de som tycker genren du skriver i är tramsig? Inte riktig litteratur, sådan där fin och djup.
Är det goodreads?
Eller.
Är det det blyga barnet som kommer fram och viskar att din bok är hens bästabästa bok?
Är det mamman som skriver dm att hennes barn som tidigare vägrat befatta sig med böcker plötsligt har läst din bok flera gånger och undrar om det kommer flera?
Är det den kavata fjärdeklassaren som gjort fina illustrationer av din bok och visar upp dem för datorkameran på ett virtuellt skolbesök?
Är det pensionären som tackar för en trevlig stund i din huvudpersons sällskap, tyckte boken var spännande och lagom obehaglig?
Är det de många som kanske inte tyckte din bok vände deras tillvaro uppochner, men att den var underhållande och välskriven?
Är det du själv för att ingenting är bättre än känslan när du skriver, texten och idéerna flödar fram och du inser att detta blir ju jäkligt bra?
Är det det faktum att du inte längre kan tänka dig att sluta författa nu när du väl kommit igång? Kosta vad det kosta vill.
Jag väljer att välja själv. Och valet faller på allt efter ”eller”.