Jag går fortfarande omkring och känner mig väldigt grön när det gäller författarskap. Det är trots allt bara ett drygt år sedan min debutroman publicerades. Har inte heller gått någon egentlig författarutbildning utan är väl mestadels självlärd.
Å andra sidan har jag ju faktiskt skrivit tre böcker och är på god väg med den fjärde, så någon sorts knowhow har jag väl ändå samlat på mig under resans gång. Så jag tänkte försöka mig på att knattra ner några punkter som utgör min metod som författare.
Jag är snabb. Sätter jag mig ner med ens ett hum om vad jag ska skriva blir det många tecken på en relativt kort stund. Jag väger inte varje ord på guldvåg utan kör på, och ofta är texten förvånansvärt okej på direkten. Däremot slinker ju rätt många tankefel med i brådrasket, så redigeringen tar sin tid.
- Jag måste ha ett system och en rutin. Stiga upp, promenera en sväng, skriva i två timmar, äta lunch, skriva lite till, slut för i dag.
- Jag behöver umgås med manuset för att det ska bli någonting. Därför har de här dagarna i Hapsal gjort susen. Jag har ingalunda suttit vid datorn hela tiden, utan traskat omkring, hängt på caféer, suttit på parkbänkar och stirrat. Men just nu finns Den åttonde tärnan, Anna Glad och gänget med mig hela tiden. Och ivrigast blir de när jag stiger upp från datorn och går ut. Till exempel föll en stor pusselbit på plats igår när jag stod uppe i ett fågeltorn och såg på utsikten. Fick hala fram telefonen och anteckna frenetiskt.
- Jag styrs av miljöer. Både Sommarön och Blå villan startade från en miljö. En semester-ö, ett vackert gammalt blått hus. (Vilken miljö Den åttonde tärnan utspelar sig i vågar jag inte avslöja ännu) Har hört att andra deckarförfattare börjar med till exempel mördarens motiv och sedan bygger upp handlingen utgående från det. Alla tillvägagångssätt är väl lika bra om slutprodukten håller.
- Jag älskar att skriva barn! Borde kanske slå mig på att skriva flera barnböcker, men i väntan på det skriver jag in barnperspektiv i deckarna. Har mest flow när jag skriver om Petra, Paula eller Bruno.
- Jag är värdelös på att planera. När jag var ute och åkte bil med Matti Rönkä för någon månad sedan förklarade han att han går och tänker ut en plan i minst ett år innan han börjar skriva på allvar. När planen och skissen håller skriver han boken målmedvetet och raskt. Jag blev nästan avundsjuk. Jag måste skriva lite för att komma vidare med tankearbetet, så gåtans lösning är ofta oklar också för mig i ett sent skede. När jag sedan fått allt att stämma är det ett himla jobb att gå igenom texten för att se om ledtrådarna håller. Det är ingen vidare metod, men jag har ingen bättre. Har försökt göra planer och skisser men de fungerar inte alls för mig.
- Rödvin. Blir ingen bok utan rödvin.
Ungefär så. Knappast ett koncept jag kan tjäna stora konsultarvoden på, men det funkar för mig.