Beklagar den ytterst blygsamma rapporteringen här på bloggen den senaste tiden! Jag har jobbat som ett stoll hela juli och inte haft så mycket spruttigt att blogga om.
Men nu blir det andra bullar förstår ni!
Från och med i dag är jag heltidsförfattare i två månader! Oujee!
Blev nästan lite vemodig när jag avslutade sändningen i Vega igår. När jag återvänder till Yle i oktober är jag inte längre Vega-anställd. Ska jobba med webb och some, och det var alltså mitt eget önskemål så jag gnäller inte alls. Men det slog mig att Vega har varit en väldigt central del av min yrkesidentitet de senaste sjutton (!) åren. Kuststationer, israpporter, trafikmeddelanden, att tala snyggt på låtintron, att tajma snacket till tidssignalen, att klippa ihop program med snärtiga effekter och mattor osv. Kanske blir jag radiomänniska igen en dag, kanske inte. Men kan inte annat än känna en viss ödmjukhet.
Nåväl. Efter sändningen åkte jag på hemester.
I år har jag och maken ingen gemensam semester alls så vi klämde in en hotellnatt i Helsingfors medan barnen är på scoutläger. Bara för att komma bort hemifrån liksom, för där hemma finns ständigt en gräsmatta som borde klippas, en diskmaskin som borde tömmas etc. Så nu ligger vi pladask i hotellsängen på Radisson Plaza och gör absolut ingenting. Ja jag bloggar obviously. Men muntert och otvunget.
Hur vi tillbringade hemesterdagen igår?
Well. Först strosade jag omkring skitlänge i favoritbutiken &Other Stories. Sedan kaffe och onyttighet på La Torrefazione.
Därefter fick jag fläskpanik och sprang till Stockmann och köpte sådana där gummisnoddar som ska ge en snygg bak. Och när vi nya var uppe i våningarna hittade vi takterrassen! Hello!
Sedan gick vi på bio. Valerian. Hade noll koll på vad den gick ut på när jag satte mig ner i salongen, det kändes lite retro. I tonåren såg jag mer eller mindre allt som gick på bio (det kostade bara 35 mark på den tiden) och då var jag sällan påläst när jag köpte en biljett. Numera går jag på bio bara några gånger om året och har nästan alltid läst recensioner och spanat in trailers på förhand. Det var rätt kul att återuppleva noll-koll-varianten. Dessutom var filmen bra! Fartfylld, fantasifull, lagom läskig och knasig. Extra plus för att hjälten och hjältinnan var så jämnstarka. Lika modiga, lika korkade, lika söta, lika kåta.
Därefter middag på Pastis. Sagolikt gott rödvin, ajaj.
Och så hamnade vi faktiskt på samma krog som på vår första dejt år öööh... 2003? Herregud. (Okej, måste sluta chockad varje gång jag skriver ett årtal och inser att jag är gammal som Sköldpaddan Morla) Det var inte ens medvetet, Kaisla råkar ligga nära hotellet. Och det var ju nästan lite romantiskt.
Charkisar och whiskeypinne. Jag håller sakta på att evolva till Alex Schulman.
Sammanfattningsvis: hemester är en toppengrej! Efter flera år i förorten känns det på riktigt som att vara utomlands när man kan strosa runt i stan i lugn och ro. Rekommenderas!
Nu ska jag försöka kravla upp mig ur bädden och åka hem till diskmaskinen.