Du är den som ser i tidningen att det ska ordnas en författarträff i dag. Hon den där från radion som har börjat skriva böcker ska intervjuas.
Du ringer väninnan och föreslår att ni ska gå. Varför inte, liksom? Kan ju vara trevligt. Dessutom kan ni ta en kaffe efteråt. Eller ett glas, vem vet?
Du sätter dig långt framme.
Författaren ser lite nervös ut så du bestämmer dig för att se möjligast intresserad ut och nicka uppmuntrande. Det ser ut att hjälpa. Bra.
Du bestämmer dig för att köpa boken också. För att understöda, om inte annat. Dessutom har Maj-Len födelsedag på lördag, och hon läser ju gärna. En bok med dedikation blir ju riktigt elegant. Kanske brorsdottern också skulle gilla den. Lika bra att ta två.
När det blir dags att ställa frågor blir det lite tyst och pinsamt. Så du passar på. För du har ju faktiskt koll på författaren, har hört henne i radion och sett henne på tv någon gång. Läst hennes blogg också, fast ingen verkar inse att 60+are både läser och skriver bloggar. Så du frågar vänligt och hon svarar, till synes överrumplad av att någon i publiken är så påläst och intresserad.
Och eftersom du har vågat ställa en fråga hakar några andra på. Författaren och arrangören ser lättade ut. Den pinsamma situationen är avvärjd. Svårare än så var det inte.
Du har fullt upp den här veckan.
Imorgon ska du gå på galleri med konstintresserade väninnan. Rätt märkliga tavlor, men det ser ju bra ut med lite flera underskrifter i gästboken.
Och på lördag teater. En rätt obskyr grej som kanske främst är riktad till en yngre målgrupp. Det märker man för att skådespelarna använder en massa könsord. Men ännu har inte ett och annat "fitta" och "kuk" fått dina 70-åriga öron att blåsa av, så det ska nog gå bra. Du går gärna på teater och konserter.
Och utöver det ska du skicka namnsdagsgratulationer via Tongåvan och betala in pengar till den aktuella insamlingen. Gå på basar i barnbarnens skola, köpa lotter och vinna någonting du absolut inte vill ha, men man måste ju hjälpa till.
Så ska du förnya din dagstidningsprenumeration och gå till simhallen. Fundera på vad du ska ordna i matväg i helgen. Någonting tapas-aktigt, kanske.
Det är sådant här du gör, du finlandssvenska kvinna som passerat 70.
Och utan dig skulle rätt mycket falla platt. Bara så du vet det.
Tack, kvinna.