Nåja! Beklagar dröjsmålet, men nu ska jag äntligen ta itu med de återstående frågorna från frågestunden!
Karin E är det som undrar.
Jo, jag funderar över kombinationen journalistjobb - författare. Hur ser du på framtiden, kommer du att bli tvungen att välja? VILL du det ena eller det andra, och vad vill du hellre vara utan i framtiden, pengar eller tid? Det är sånthär jag själv funderar mycket på.
Jo. Mina tankar går i samma banor. Om jag fick göra precis som jag ville skulle jag vara fast anställd journalist på våren och författare på hösten! Månadslön på våren, något trevligt stipendium på hösten, det skulle vara idealet. Men det är ju inte så lätt att få både arbetsgivare och fonder med på denna behändiga lösning.
Men i något skede kanske jag måste välja. Eller i så fall fortsätta med journalistiken på frilansbasis om jag vill ha tid över för skrivandet. Iofs pågår ju regelbundna samarbetsförhandlingar på mitt jobb så i värsta fall är valet inte ens mitt.
Ifall Yle slänger ut mig blir författandet min plan B, och det känns ju inte så peppande, men tanken ger mig ändå en viss tröst. Om karriär 1 skiter sig har jag i alla fall någonting att syssla med, fast det blir knapert med ekonomin. Jag tror inte vi skulle ha råd att bo kvar i vårt hus, till exempel.
Det som känns lite obehagligt mitt i en samarbetsförhandling är ju tanken att min arbetsgivare skulle resonera typ "ja men hon är ju så duktig och skriver böcker och håller på, henne kan vi peta för hon landar säkert på fötterna". Jag har absolut inga belägg för att min arbetsgivare skulle tänka så här dumt, men kärva tider tar fram de mest paranoida resonemangen.
Så jag tragglar nu på med lite av varje och försöker få orken och inspirationen att räcka till både Ylejobb och deckarskriveri. Oklart om detta är en lösning som fungerar på långsikt.
Och så undrar vilken nytta du tycker att du har i ditt författarskap av att jobba som journalist.
Jag gillar att vara den där snabba och effektiva människan som kan knattra ihop en fungerande artikel på kort tid. Det har gett mig ett skriv-självförtroende som kommer väl till pass när jag skriver skönlitteratur och kör fast.
Dessutom tror jag att långvarig tjänst vid radion har gjort att jag har lätt för att skriva dialoger. Eftersom jag jobbat med att editera snarvel i sjutton år är det ganska smidigt att skriva ner repliker som låter någorlunda naturliga.
Jag ska inte heller sticka under stol med att jag tror Sommarön har sålt så pass bra för att jag är bekant från radio och tv - och förvisso bloggen också. Ett existerande personligt varumärke är knappast ett måste för en författardebutant, men i mitt fall var det ett plus.
Och så undrar jag också vad du svarar alla som säger att de också skulle vilja skriva en bok, men hinner inte/orkar inte efter jobbet.
Så tänker jag ju själv titt som tätt. Ibland undrar jag hur det har varit möjligt för mig att få ihop flera manuskript på fritiden och är bombsäker på att ett sådant tilltag aldrig kommer att lyckas igen.
Men det finns inga genvägar. Den som vill ge ut en bok måste slå sig er och skriva. I mitt fall blir det ganska lite tv-tittning och nattsömn under skrivperioderna. Det skulle aldrig ha gått när barnen var mindre heller, det var först när de blev så stora att man kunde ryta åt dem att lämna morsan i fred som det blidde böcker.
Sammanfattningsvis: jag tror journalisten i mig gör mig till en bättre författare och att författaren i mig gör mig till en bättre journalist. Jag önskar att jag skulle hitta på en fungerande lösning som tillätt mig äta kakan och ha den kvar, men vi dubbelagenter får nog fortsätta spana.