Japp, jag har ett par. De ligger i en låda med några få plagg som jag inte använder men inte nämns slänga heller. En tröja med en fjäril som min mommo stickat, bland annat. En helt för kort vintagklänning från Paris.
Och så jeansen från förr. Storlek 30/34, senast jag kom i dem var långt före barnen föddes. Tror knappt J fanns med i bilden, för med honom kom också sambofläsket. Ni vet, när man hellre sitter hemma och cocoonar framför tv:n än är i rörelse på stan.
Tror att anledningen till att jag sparat jeansen är Sex and the City. Ni minns scenen då Miranda plötsligt inser att hon ryms i sina skinny jeans och känner sig helt pånyttfödd. Det skulle vara grejer det.
Nu tänker jag haka på Olgas jeans-utmaning. Krängde på mig jeansen just och bad en kluckande make att ta en bild på mig med lördagens tidning i näven, byxorna på halvstång och fläsket vällande. Den första juni ska proceduren upprepas, och då är min förhoppning att jeansen ens har kommit lite högre upp på låret... Det är inte hela världen om de inte ryms på helt och hållet någonsin igen, för jag trivs rätt bra med min dallriga kropp. Men så där som morot tycker jag en sådan här utmaning är kul. Bra tajming att ta före-bilden just efter påskfrosseriet.
Jag brukar ju vara ganska självutlämnande här i bloggen, men jeansbilden ar så grotesk så den får ni inte se. Kanske sen i juni om efter-bilden är riktigt imponerande.
Min strategi: Jogga närhelst det är möjligt. Om det inte är möjligt (om jag är ensam med barnen till exempel) blir det hemmajumpa. Plankor varje dag, absolut ingen pardon.
Mat: huvudsakligen mina vanliga system. Inga sötsaker i veckorna, men nog nånting smarrigt till helgen. Gärna sallader och soppor till lunch. Och ordentlig mat, inga paninin i flykten.
Och guess what. Vågen får inte vara med! Den ställer vi undan. Ha!
Vem är med?
Och så jeansen från förr. Storlek 30/34, senast jag kom i dem var långt före barnen föddes. Tror knappt J fanns med i bilden, för med honom kom också sambofläsket. Ni vet, när man hellre sitter hemma och cocoonar framför tv:n än är i rörelse på stan.
Tror att anledningen till att jag sparat jeansen är Sex and the City. Ni minns scenen då Miranda plötsligt inser att hon ryms i sina skinny jeans och känner sig helt pånyttfödd. Det skulle vara grejer det.
Nu tänker jag haka på Olgas jeans-utmaning. Krängde på mig jeansen just och bad en kluckande make att ta en bild på mig med lördagens tidning i näven, byxorna på halvstång och fläsket vällande. Den första juni ska proceduren upprepas, och då är min förhoppning att jeansen ens har kommit lite högre upp på låret... Det är inte hela världen om de inte ryms på helt och hållet någonsin igen, för jag trivs rätt bra med min dallriga kropp. Men så där som morot tycker jag en sådan här utmaning är kul. Bra tajming att ta före-bilden just efter påskfrosseriet.
Jag brukar ju vara ganska självutlämnande här i bloggen, men jeansbilden ar så grotesk så den får ni inte se. Kanske sen i juni om efter-bilden är riktigt imponerande.
Min strategi: Jogga närhelst det är möjligt. Om det inte är möjligt (om jag är ensam med barnen till exempel) blir det hemmajumpa. Plankor varje dag, absolut ingen pardon.
Mat: huvudsakligen mina vanliga system. Inga sötsaker i veckorna, men nog nånting smarrigt till helgen. Gärna sallader och soppor till lunch. Och ordentlig mat, inga paninin i flykten.
Och guess what. Vågen får inte vara med! Den ställer vi undan. Ha!
Vem är med?