Jag (förnumstigt): Hör du T, vill du lära dig en sång? En som heter Elfensten?
T: Nåjåå.
Jag: Okej. Så här går den: (med min ljusaste finlandssvenska körsopran) Tusen millioner stenar på en strand...
Plågad tystnad
T: Hur går det sen?
Jag: Eeh, det blev för högt. Jag måste ta den på nytt
(Nytt försök med mycket djup jazzröst)
Jag: Tusen milli-ooner stenar på en strand, Lillan fick den allra minsta i sin hand (plågad tystnad igen, men tar man det med fart ska det gå) DEN VAR SKÄR med vita ränder den var len, Lillan kallade den genast Elfensten.
T: Vaffö?
Jag: Va?
T: Vaffö kalla hon den älgens sten?
Jag. Elfensten. Jag vet int, det är lite som elfenben.
T: Vaededå?
Jag: Nåh... vi pratar om det sen, den kommer en vers till.
T: Mmm.
Jag re-aktiverar min inre Nina Simone.
Jag: Sedan tappade hon skatten, så sa far: Här får du en ny en lika underbar... .... ... TUSEN MILLIOOONER stenar plocka de. Lillan ville inte ha dem. Lillan grät.
Tystnad.
T: Vad hände sen då?
Jag: Sen tar sången slut.
T: Vad hände med Lillan då?
Jag: Hon blev domare i Talent.
T: Nåjåå.
Jag: Okej. Så här går den: (med min ljusaste finlandssvenska körsopran) Tusen millioner stenar på en strand...
Plågad tystnad
T: Hur går det sen?
Jag: Eeh, det blev för högt. Jag måste ta den på nytt
(Nytt försök med mycket djup jazzröst)
Jag: Tusen milli-ooner stenar på en strand, Lillan fick den allra minsta i sin hand (plågad tystnad igen, men tar man det med fart ska det gå) DEN VAR SKÄR med vita ränder den var len, Lillan kallade den genast Elfensten.
T: Vaffö?
Jag: Va?
T: Vaffö kalla hon den älgens sten?
Jag. Elfensten. Jag vet int, det är lite som elfenben.
T: Vaededå?
Jag: Nåh... vi pratar om det sen, den kommer en vers till.
T: Mmm.
Jag re-aktiverar min inre Nina Simone.
Jag: Sedan tappade hon skatten, så sa far: Här får du en ny en lika underbar... .... ... TUSEN MILLIOOONER stenar plocka de. Lillan ville inte ha dem. Lillan grät.
Tystnad.
T: Vad hände sen då?
Jag: Sen tar sången slut.
T: Vad hände med Lillan då?
Jag: Hon blev domare i Talent.