Det här inlägget kan eventuellt vara en brandfackla, men here goes.
LCHF är en diet som fungerar för somliga. Dessa somliga är de som nu ropar "kalla det inte en diet, det är en livvstil". Förvisso. För mig fungerade LCHF inte, dock på min man som gick ner flera kilo under några veckor då vi först testade dieten, ursäkta livsstilen, tillsammans. Vi åt alltså exakt samma saker, jag i mindre mängder eftersom jag är mindre än han. Men eftersom jag inte gick ner ett gram var det bara att konstatera: nope, det här är inte min grej.
Men delvis hade jag redan trillat dit. Atkins, Karppaus och LCHF har ju spridit ut sitt glädjebudskap världen över: FETT ÄR BRA! ÄT FETT! DET ÄR TILLÅTET! GO FOR IT!!! LIGHTPRODUKTER ÄR DÖDEN!
Och det här budskapet hade rotat in sig i mig så till den grad att lite LCHF levde kvar i mig trots att jag övergivit dieten. Vad hände då? Jo, jag började äta kolhydrater igen eftersom det inte hade fungerat att skippa dem. Och eftersom J gladeligen fortsatte att köpa hem feta ostar och vispgrädde åt jag av det också. För fett är ju okej. Det är lightprodukter som är rysliga.
Sedan gav jag mig ut i bloggosfären på allvar. Och bloggare bakar. Leilas Rocky Road, cupcakes, pepparkakor, surdeg, you name it. Men här har vi ett mysterium som inte ens Enid Blyton kunnat lösa: hur kommer det sig att de ivrigast bakande bloggarna är så smala? Har de ett tjockt barn eller husdjur som de matar allting i men aldrig lägger ut foton på? Har de gäster varje dag? Eller kan det vara så att de - gud förbjude - slänger maten? Columbo? Jessica Fletcher? Någon?
Nåväl. Eftersom jag ville vara en seriös bloggare bakade jag lite jag också. Dessutom är det ju roligt att baka! Det har jag alltid tyckt. I köket doftade det av mors bak, höhö.
Och vad tror ni att hände sen?
Jo. Jag var en bakande bloggmamma som åt fett och kolhydrater, socker och salt om vartannat. Och gick upp i vikt som bara den utan att fatta vad det var som hände! Jag tyckte ju själv att jag följde alla aktuella direktiv. Baka - hembakat är mysigt och ger ungarna fina barndomsminnen! Ät fett - det är bra för dig! Undvik lightprodukter - de innehåller bara en massa E-ämnen och skit! Det här predikade jag gärna vidare åt alla som iddes lyssna på. Jag ansåg mig leva ett mycket hälsosamt liv. Det där med vikten var lite mysko. Sköldkörteln, säkert.
Det är faktiskt först nu det har gått upp ett ljus för mig. Att LCHF-tänket fick mig att gå upp i vikt snarare än ner! Jag hade alltså trillat i LCHF-fällan!
Nu börjar jag sakteligen vara på rätt köl igen. Och det betyder inte att jag sitter och käkar lightprodukter från morgon till kväll, det är ju inte så att man måste välja antingen eller, high fat eller low fat. Men en del lightprodukter är faktiskt helt okej, det är ju inte så att alla skulle bestå av idel stärkelse och smakförstärkare. Det är bara att läsa innehållsförteckningen. Just nu koncentrerar jag mig på att äta balanserat, det ska förstås vara såväl fett, kolhydrater som proteiner, allt av möjligast bra kvalitet. Måttfullhet på vardagar, unna sig nånting riktigt jävla smarrigt på veckosluten. Och vikten minskar fast det inte alls känns som att jag skulle banta. Olga Rönnberg kallar det sunt förnuft.
Men jag har på känn att jag inte är den enda som trillat i LCHF-fällan på det här viset. Dvs som blandar ihop flera olika diettänk och går upp i vikt utan att begripa hur det hela går ihop.
Undrar om inte det här blir en ganska stor folkhälso-skräll innan vi vet ordet av? Att halv-LCHF-andet är en mycket större fara än hel-LCHF-andet?
LCHF är en diet som fungerar för somliga. Dessa somliga är de som nu ropar "kalla det inte en diet, det är en livvstil". Förvisso. För mig fungerade LCHF inte, dock på min man som gick ner flera kilo under några veckor då vi först testade dieten, ursäkta livsstilen, tillsammans. Vi åt alltså exakt samma saker, jag i mindre mängder eftersom jag är mindre än han. Men eftersom jag inte gick ner ett gram var det bara att konstatera: nope, det här är inte min grej.
Men delvis hade jag redan trillat dit. Atkins, Karppaus och LCHF har ju spridit ut sitt glädjebudskap världen över: FETT ÄR BRA! ÄT FETT! DET ÄR TILLÅTET! GO FOR IT!!! LIGHTPRODUKTER ÄR DÖDEN!
Och det här budskapet hade rotat in sig i mig så till den grad att lite LCHF levde kvar i mig trots att jag övergivit dieten. Vad hände då? Jo, jag började äta kolhydrater igen eftersom det inte hade fungerat att skippa dem. Och eftersom J gladeligen fortsatte att köpa hem feta ostar och vispgrädde åt jag av det också. För fett är ju okej. Det är lightprodukter som är rysliga.
Sedan gav jag mig ut i bloggosfären på allvar. Och bloggare bakar. Leilas Rocky Road, cupcakes, pepparkakor, surdeg, you name it. Men här har vi ett mysterium som inte ens Enid Blyton kunnat lösa: hur kommer det sig att de ivrigast bakande bloggarna är så smala? Har de ett tjockt barn eller husdjur som de matar allting i men aldrig lägger ut foton på? Har de gäster varje dag? Eller kan det vara så att de - gud förbjude - slänger maten? Columbo? Jessica Fletcher? Någon?
Nåväl. Eftersom jag ville vara en seriös bloggare bakade jag lite jag också. Dessutom är det ju roligt att baka! Det har jag alltid tyckt. I köket doftade det av mors bak, höhö.
Och vad tror ni att hände sen?
Jo. Jag var en bakande bloggmamma som åt fett och kolhydrater, socker och salt om vartannat. Och gick upp i vikt som bara den utan att fatta vad det var som hände! Jag tyckte ju själv att jag följde alla aktuella direktiv. Baka - hembakat är mysigt och ger ungarna fina barndomsminnen! Ät fett - det är bra för dig! Undvik lightprodukter - de innehåller bara en massa E-ämnen och skit! Det här predikade jag gärna vidare åt alla som iddes lyssna på. Jag ansåg mig leva ett mycket hälsosamt liv. Det där med vikten var lite mysko. Sköldkörteln, säkert.
Det är faktiskt först nu det har gått upp ett ljus för mig. Att LCHF-tänket fick mig att gå upp i vikt snarare än ner! Jag hade alltså trillat i LCHF-fällan!
Nu börjar jag sakteligen vara på rätt köl igen. Och det betyder inte att jag sitter och käkar lightprodukter från morgon till kväll, det är ju inte så att man måste välja antingen eller, high fat eller low fat. Men en del lightprodukter är faktiskt helt okej, det är ju inte så att alla skulle bestå av idel stärkelse och smakförstärkare. Det är bara att läsa innehållsförteckningen. Just nu koncentrerar jag mig på att äta balanserat, det ska förstås vara såväl fett, kolhydrater som proteiner, allt av möjligast bra kvalitet. Måttfullhet på vardagar, unna sig nånting riktigt jävla smarrigt på veckosluten. Och vikten minskar fast det inte alls känns som att jag skulle banta. Olga Rönnberg kallar det sunt förnuft.
Men jag har på känn att jag inte är den enda som trillat i LCHF-fällan på det här viset. Dvs som blandar ihop flera olika diettänk och går upp i vikt utan att begripa hur det hela går ihop.
Undrar om inte det här blir en ganska stor folkhälso-skräll innan vi vet ordet av? Att halv-LCHF-andet är en mycket större fara än hel-LCHF-andet?