Kakkaberättelsen

Oh förlåt, jag har ju alldeles glömt att jag utlovade en kakkaberättelse redan i måndags! Måste verkligen skärpa mig med mammabloggandet, om man ska bli en stor bloggare i Svenskfinland måste man mammablogga! Tyvärr har jag inte ungarna i närheten och har inte köpt eller fått någar piffiga retroplagg till dem på länge, så det får duga med lite poo.

S är nästan helt torr nu, välsignade unge. Att göra nummer ett i pottan går galant. Nummer två har varit lite besvärligt.

I söndags var jag och J inte de piggaste föräldrarna på planeten efter lördagens kräftskiva, så på eftermiddagen parkerade vi barnen framför Saltkråkan och slängde oss på sängen båda två. En powernap liksom. Jag hade just slumrat till när jag hörde ett stolt "Titta mamma!!!". Motvilligt öppnade jag ögonen och såg bara skit. S hade för första gången på eget initiativ producerat en präktig nummertvåa i sin Törnrosapotta och blivit så stolt att hon bestämde sig för att bära med pottan till sovrummet och luta lite på den så att hennes snarkande mor skulle få beundra miraklet.

Mycket effektivt sätt att få fart på en krapulantiska morsa, dock. Hade jag varit lite trögare i vändningarna hade jag väl fått hela härligheten i plytet. Oh poo.