Hu! Igår strax efter klockan 20 bestämde jag mig för att trotsa höstrusket och mörkret och drog på mig joggingdojorna och kutade iväg. Min vanliga rutt är ju en skogsväg (Ladusveds motionsslinga) men den är uppbelyst hela vägen och det brukar krylla av andra joggare och hundrastare så jag har aldrig känt mig ängslig.
Men igår var det superkusligt! Jag såg inte en levande själ på hela rundan, tydligen var jag denna enda som var prillig/hurtig nog att jogga en dylik kväll. Och värst av allt, när jag var möjligast långt borta hemifrån slocknade vägbelysningen och där stod jag i kolmörker! Har sett helt tillräckligt med brittiska deckare för att veta hur det brukar gå för den ensamma joggerskan då. Uh-oh. Några hundra meter bort lyste lamporna så jag fick försiktigt tassa dit och akta mig för björnar, diken och våldtäktsmän. Sedan sprang jag hem igen med sådan fart att jag antagligen klarat midnattsloppet på en kvar. Tänk er sekvensen i Snövit när hon rusar genom skogen och alla rötter ser ut som krokodiler.
Men jag kom hem till dvärgarnas stuga välbehållen och skärrad. Måst hitta en mysigare rutt, gärna genom uppbelysta bostadsområden där man kan spionera på invånarna och slipper vara rädd för björnar och yxmördare.
Ser också fram emot tiden då barnen är så gamla att de kan vara hemma ensamma någon timme, då kan jag ta med min bodyguard på rundan. Han kan brotta ner björnarna medan jag jagar bort våldsmännen.
Men igår var det superkusligt! Jag såg inte en levande själ på hela rundan, tydligen var jag denna enda som var prillig/hurtig nog att jogga en dylik kväll. Och värst av allt, när jag var möjligast långt borta hemifrån slocknade vägbelysningen och där stod jag i kolmörker! Har sett helt tillräckligt med brittiska deckare för att veta hur det brukar gå för den ensamma joggerskan då. Uh-oh. Några hundra meter bort lyste lamporna så jag fick försiktigt tassa dit och akta mig för björnar, diken och våldtäktsmän. Sedan sprang jag hem igen med sådan fart att jag antagligen klarat midnattsloppet på en kvar. Tänk er sekvensen i Snövit när hon rusar genom skogen och alla rötter ser ut som krokodiler.
Men jag kom hem till dvärgarnas stuga välbehållen och skärrad. Måst hitta en mysigare rutt, gärna genom uppbelysta bostadsområden där man kan spionera på invånarna och slipper vara rädd för björnar och yxmördare.
Ser också fram emot tiden då barnen är så gamla att de kan vara hemma ensamma någon timme, då kan jag ta med min bodyguard på rundan. Han kan brotta ner björnarna medan jag jagar bort våldsmännen.