Då var jag inte jättestolt

På Arlanda hittade S en kylskåpsmagnet som hon ville ha. Den föreställde två älgar i full färd att göra det doggie-style. Jag ville inte köpa den och då slängde hon i vredesmod den i golvet så att herr Älgs horn lossnade. Sen sprang vi som attan, för no way att jag skulle betala 59 kronor för den där groteska magneten.

Det är bra att lära sina barn viktiga färdigheter, som att rymma när man slagit sönder något man inte betalat. 

Fyra timmar på Junibacken!





Det spysjuka barnet kryade till all lycka på sig efter en halv dag på hotellet (och var inte febrig eller svag och därmed knappast smittsam), så vi kom iväg till Junibacken till sist.

Efter en fyra timmars vistelse bland upphajpade barn av varierande nationalitet, kanelbullar, krumelurpiller, hurtiga Pippiperformanser och allmänt hullabaloo borde alla vuxna som har förståndet i behåll få en resultatpremie.

Panikpackning

Iiiik! Jag ska till Stockholm imorgon! Det kommer som en chock för jag hade redan gett upp hoppet iom Blue1-strejken. Men flyget planeras avgå, barnen är inte febriga (knack knack) och ingen har spytt (utom jag i det modernistiska fruktfatet men det berodde ju på annat).

Nu yrar jag omkring och slänger random blöjor, bamsetidningar och långkalsonger i en kappsäck. S packar upp i samma takt som jag packar ner. Passen låg i en gummistövel just. Ojoj.

Håren går

Jag kom på att det är exakt ett årsedan jag tappade håret! Det var just före självständighetsdagen detta hände. Vi skulle till New York, det var flygstrejk (fast när är det inte flygstrejk?), svininfluensa och vattkoppsvarning på dagis. Till sist kom vi iväg i alla fall, men det mesta av mitt hår blev kvar i avloppsystemet på Manhattan. Där ligger det nu och täpper till.

Jag gick hos en psykolog en tid som sa att det kommer att ta ungefär ett år att komma över en sådan här grej. Så då skulle jag väl börja vara färdig då?

Jo och nä. Jag kommer knappt ihåg hur det var att ha hår längre. Det känns som att jag ha haft alopecia hela livet. Jag tänker inte ens på saken varje dag. Så ja, jag har kommit ganska långt sedan jag bloggade om saken första gången på Luciadagen förra året. Fast bökigt och dyrt är det ju med peruker, lösfransar, pigmenteringar och vad man allt hittar på.

Dessutom har jag börjat få lite tofsar tillbaka här och där. Håller till exempel på att få en monobrow utan att ha brows. Det är ju ganska fjantigt, men man ska vara glad för det lilla.

Nej Mariah, nej!

Redan i somras nåddes vi av en förskräcklig nyhet, Mariah Carey ger ut en alldeles ny julskiva! Skivan må vara ny, men den ekonomiskt medvetna Mariah har i alla fall grävt fram bystneddragartrikåerna med pälsdekoltage från 1994.Olyckligt att fotografen råkade knäppa bilden just då Mariah diskret skulle kissa bakom snödrivan, men det kanske ingen märker om man ler skälmskt. Snögubben tycks få sig en eyeful, dock.

Kolla gärna in hennes webbsida, men stäng av ljudet först, för annars tvingas ni höra singeln. Den fick förresten noll röster på Vegas musikmöte i måndags. Vi försökte ge henne en rättvis chans, men nä.

www.mariahcarey.com

(Elak är jag. Här bör jag medge att jag gillade Mariah när hon var ett knubbigt litet krullhuvu som sjöng Gan't live med sån gusto att man fick gåshud i buttcracken. Men det var länge sen)

Blingbling

Ta-daaa! Jag är inte direkt Top Model-material men ibland ser jag riktigt trevlig ut på foto, om jag får säga det själv. Det här är en pressbild för ett radioprogram som sätter igång i januari. Jag är grymt ivrig. Avslöjar mera inom kort. Iii hiii hiiiiii (=ivrigt småhysteriskt fniss)!

Jag flyttar

God morgon!

Jag skulle egentligen kunna ligga och sussa eftersom jag ska vara på jobb först vid 17-tiden, men nu fick jag lust att pillra ihop en ny blogg till mig istället.

Min gamla blogg på Sissi hittar du i alla fall än så länge här. Programmet slutar ju vid årsskiftet, men jag tror att webbsidan ligger kvar ett tag.